Ont i magen
genom dörren att ett hus några kvarter bort brinner!!
Fattar inte hur Patrik kunde missa det...
men fyyy vad hemskt det är,
mitt hem är ju min trygghet, och jag tycker så otroligt synd om de som
bodde i det huset, och hoppas med hela mitt hjärta att det inte var någon i huset!
Relaterat
Artikelbilder
Fotograf: Markus Sandin/mobil
Fotograf: Markus Sandin/mobil
Fotograf: Markus Sandin/mobil
En stor äldre villa började brinna på Baggesväg i Domsjö strax före sex-tiden i morse.
Villan blev snabbt övertänd och gick inte att rädda. Räddningstjänsten avbröt den invändiga släckningen och koncentrerade sig bara på utvändig släckning. Delar av huset rasade ihop och hela byggnaden hade vid 07.30-tiden i princip brunnit ned.
En person bodde i villan och det finns fortfarande motstridiga uppgifter om det finns någon kvar i huset eller ej.
Inte nog med att jag var rädd att huset skulle blåsa bort igår,
eller att taket skulle blåsa av,
så känner jag nu en olustig rädsla över att huset ska brinna upp!
Nä det går inte att förklara,
om mitt hem skulle brinna upp, vart skulle jag då kunna känna mig trygg?
Och då går ju tankarna vidare till Japan,
hur klarar de av att gå vidare?
Jag mena, om mitt hus skulle brinna ner, så skulle jag alltid kunna springa över till grannen och
vara i säkerhet där,
men i japan, där försvann ju allt, allas hus sköljdes bort...
Fruktansvärt!
jag hoppas verkligen de får den hjälp de behöver för att klara av att bygga upp deras samhälle igen!
Vi har det verkligen bra här i sverige trots allt!
Inga Tsunamis, jordbävningar, orkaner, vulkaner eller krig... (peppar peppar)
alla fall, har varit på gymmet i morse, körde järnet!
Nu är jag hemma igen och ska pyssla lite innan jag åker in till stan igen för att jobba 14.15 !
Förstår exakt vilken känsla du känner. Min största mardröm har alltid varit att det ska brinna hemma hos mig, och det blev inte bättre av att det faktiskt gjorde det. Även fast jag vet att sannolikheten att det händer mig igen är mycket liten så är olust-känslan mer än dubbelt så stor. För nu vet jag att det är precis så hemskt som jag tidigare föreställt mig. Så fort jag känner brandrök eller liknande mår jag superdåligt.. MEN! man kan inte gå runt och oroa sig hela tiden, man får helt enkelt ta det som det kommer och nu vet jag ju faktiskt att det går att bygga upp sitt liv igen och det är också en trygghet. Världen går inte under, den bara stannar upp en liten stund! Och när den väl gör det då får man arbeta utefter de förutsättningarna.
Så tror jag att de i Japan resonerar med, alternativet att lägga sig ner och ge upp det finns inte. Istället utgår man från situationen man har och gör det bästa av den!
Usch vad hemskt :O
